På bra humör va de ett tag sen man va på. känner mig alldeles tom. obeskrivlig känsla man har. jag orkar ingenting så jag sitter bara i min säng, tårarna tar aldrig slut o minsta lilla sak man ser påminner en om sorgen. jag mår piss. hela min familj mår piss. aldrig sett dom såhär. jag gråter på bussen. jag kan inte hindra mig själv. tankarna bara strömmar igenom huvet. jag mår såhär dåligt, jag kan inte ens tänka mig hur ellinor o emelie mår. jag finns här för er föralltid för ni vet att ni är mina systrar o ylva är min halvmamma. vi klarar dehär tillsammans. jag ska göra allt för att få de att kännas lite bättre. de jobbiga är att jag åker på fredag. jag kmr inte kunna va där. de får mig att få ont i magen. jag vill inte åka. jag stannar hellre ensam hemma. jag kmr gå varje dag o vänta på ett samtal pappa kmr få. meningen va att jag skulle åkt till ylva idag o säga hejdå. men pappa sa att jag inte borde göra de. först tänkte jag att de va en självklarhet att jag skulle åka ialla fall men sen kom jag på att sista gången jag ser henne ska inte vara sådär. jag vill inte minnas sista gången på de sättet. när jag träffade henne för några dar sen va hon pigg o glad, hon va ylva o de e så jag alltid ska komma ihåg henne. de e fel av mig att prata som om hon redan är borta men de är nu jag måste få in i huvet att hon e borta. för jag har sett henne en sista gång i mitt liv nu o de är de som känns. det finns ingenting som jag kan göra o de är så jävla jobbigt. man kan bara sitta där o hoppas. jag hoppas du blev glad för presenten fina halvmamma, nu e de meningen att jag ska säga hejdå, men jag tänker inte göra de när du fortfarande finns här. du e kvar här hos oss o det är de som räknas. älskar dig ylva o jag älskar er ellinor o emelie, så mkt att de gör ont. ♥